Östra Mörskär – kliva tillbaka i tiden

Östra Mörskär är en av de gamla fiskebaserna i Kökars skärgård. Jag besökte dess systerö, västra Mörskär och nu var det dags att erövra den östra ön från dessa två gamla fiskestugeöar i yttre skärgården.

I posten nedan berättar jag mer om livet på fiskestugor.

Avståndet mellan Östra och Västra Mörskär är knappt en sjömil, det vill säga nästan två kilometer. Jag bestämde mig för att gå runt ön söder om den, på så sätt skulle jag gå runt nästan hela ön och samtidigt se hur den såg ut. 

Ön i sig är lika fantastisk som sin syster, så jag går inte närmare in på dess klippor och stränder. Ni har nog fått nog av dem.

Jag trodde till och med att jag skulle se en grotta mitt på ön, men jag är inte säker.  Måste gå en annan gång se och utforska hela ön även till fots.

Östra Mörskärs fiskestuga

Östra Mörskärs absoluta höjdpunkt är fiskestugan med skyddade hamnar på öns norra spets.

I och med landhöjningen var hamnen nu smal och grund, men tidigare måste den ha varit en ganska skyddad och bra hamn för fiskebåtar (bilden i mitten nedan).

När jag paddlade in i den lilla viken försökte jag föreställa mig hur den skulle se ut full av båtar. Vid stranden fanns tre gråa byggnader och jag tänkte att den största av dem måste vara stugan.

Jag gick försiktigt omkring i stugor, jag vet inte riktigt vad jag aktade mig för. Det måste vara öns andar!

Jag kikade in genom fönstren i stugan. Till slut gick jag till den grå dörren i stugan, vred undan träden som var avsedda att hindra dörren från att öppnas, och gick in i sin förmak, och sedan in i själva stugan.

Om väggarna kunde tala (och det kunde de)

Och åh, vilken stuga det var! Jag skällde på andan av förälskelse.

Det var som att kliva in i ett museum som ändå var ”riktigt”, här, i sin autentiska miljö, och bevarat som det var för århundraden sedan.

Inne på bordet fanns en del information om ägarna och stugans historia. Ägaren till stugan bor på Kökar. Stugann har rests på ön av hans gammelfarfar. Stugan uppfördes ursprungligen redan på 1700-talet.

På Östra Mörskär fanns ursprungligen fem fiskestugor, men denna stuga är den enda som finns kvar. När strömmingsfisket upphörde flyttades alla andra stugor till Kökar. Det är alltid brist på byggnadsmaterial här i yttre skärgården, där träd inte växer.

Under 1960- och 70-talen genomgick stugan renoveringar med respekt för den gamla stilen. Till dessa hörde bland annat fönsterrenovering och takrenovering.

Jag undrar varför det bara har funnits fem fiskestugor på ön, medan det har funnits många fler människor och stugor på den intilliggande ön Västra Mörskär. Det sa inte väggarna.

Inne i Östra Mörskärs fiskestuga.

Istället berättade de andra historier. Väggarnas plankor av pinkpappstyp hade inskriptioner efterlämnade av gäster, den äldsta jag hittade var från 1932 och den senaste från 80-talet.

Då uppfanns tydligen ett häfte där gästerna kan göra sina anteckningar. Förra året fanns det 14 poster i gästboken. I år var jag den åttonde personen på ön, eller åtminstone den åttonde som hade skrivit i gästboken.

På väggen fanns en hylla med porslinskärl. Vid spisen fanns en sotig kaffekanna. All mat tillagades i öppen spis, på öppen eld. Jag undrade var all ved kom ifrån. De måste förstås ha tagit med sig dem.

Nedan finns bilder på den magnifika stugan.

Vad har stugan sett?

Mitt sinne irrade på samma sätt som dagen innan på Västra Mörskär. Vad har den här hyddan sett? Vem har suttit på de här bänkarna? Vad tyckte de om livet?

Jag kan inte ens tänka på vad folk tänkte på den tiden. Har de accepterat hårda förhållanden som en del av livet eller har de önskat mer, trott på en bättre framtid, blivit besvikna, jublat, sörjt och älskat?

Jag satt länge i den tysta stugan. 

Tydligen fungerar stugan numera som någon form av ödestuga, det vill säga man kunde också stanna där över natten. Sängarna var dock ganska korta, så man får knappast en god natts sömn.

Jag gick en stund till runt stugan och andra bygnaderna. På norra sidan finns ett något högre klippknäppe, härifrån har man säkert spanat in såväl vädret som fiskare som återvänder från havet.

Ovanpå den låg en liten kummel, en formation av några stenar, som lätt kan urskiljas långt från havet.

En annan av de mindre byggnaderna har på sin tid fungerat som saltmagasin. Fiskarna saltades här så fort de hade tagits upp ur vattnet. Annars hade de inte överlevt. Det behövdes alltså mycket salt.

Vad den tredje byggnaden skulle användas till kunde jag inte ta reda på.

Jag skulle definitivt vilja komma till ön för att bo någon gång och turnera hela ön till fots! Nu var det dock dags att vända tillbaka mot Kökar och mer skyddade vatten, för vinden var på väg upp.

Besöket på dessa avlägsna öar, Västra och Östra Mörskär, vid öppet hav var höjdpunkten på min sommar!

Om Västra Mörskär kan du lesa här:

Hur kommer man hit?

Ett besök på ön lyckas endast med båt eller kajak.

Vid paddling observera att öarna ligger långt ute vid öppet hav och därför är känsliga för hårda vindar. Här finns inga öar som ger skydd.

För båtfolket är vattnet en utmaning. Det finns kar och grynnor överallt. Det finns inga officiella ledar hit. Förtöjningen är också utmanande, det finns inga träd, i klippan finns visserligen förtöjningskrokar, men den tidigare hamnviken är låg och liten. Med en liten båt kan man ta sig dit.

Om du inte är paddlare lönar det sig att åka och fråga om Kökar av lokalbefolkningen. Enligt vad jag har hört kommer Sandvik Gästhamn & Camping under sommaren 2025 att arrangera beställningskörningar till Kökars skärgård. Fråga här.

Också värt ett besök är Källskär: