Om Sjöbjörn
Ett fiskuppköpannlag bestående av en samling Kökarbor stod I slutet av 1940-talet I beråd att köpa sig en ny båt. Fisksumpen de hade var gammal och hade sett sina bästä dagar. Vid en av de senaste resorna hade rorspidestalen, som ratten satt på brustit av utmattning, mitt på skiftets öppna vatten.
Så nog behövde laget en nyt båt. Det söktes och man fann en nyt sump som bara var några år gammal. Säljaren var en fiskuppköpare från Nystad. Han skulle avyttra båten som han bara några år tidigare hade beställt från varvet I Nystad där den var byggd 1947.
Friskt vågat så köptes sumpen för en ansenlig summa pengar. Eftersom föregångagren hade namnet Sjöbjörn så fick även det nya förvärvet heta så. Sjöbjörn var en modern sump med stora fiskhåll, en vacker kajuta och toalet! Lånet man hade fått för att kunna köpa båten var stort, dessutom skulle det vara återbetalt på tio år så nu hade man inte tid att ligga på latsidan.
Skepparen Alf Westerberg for nu runt I Kökars skärgård och möttes av skärgårdsborna som kom upp längsides med sjöbjörn I sina jullor och snipor.
De visade sin fångst bestående av sik, gäddor och övrig matfisk som kvalitetsbedömdes och vägdes. Sedan fick man betalt över relingen för sin fångst.
Fisken lades sedan levandes I fisksumpen som var full med I hål i båtens botten, på så sätt kunde man transportera fisken levandes till Åbo och leverera den färskåt stadsborna.
När det fans som mest fisk kördes det två turer per vecka mellan Kökar och Åbo. På dessa resor följde även Kökarborna med om de hade några ärenden till stan.
På tillbakaresan fraktade man varor åt andelshandeln vilket gjorde att affären kunde hålla ett stort sortiment och få ut varorna betydligt billigare äe om man hade besällt dem via de större båtarna som passerade utanför Kökar för den tiden.
Lånet var dock till stor last för fiskelaget så därför kom man på en ny ide! Tidigare hade köttuppköpare kommit till holmen och köpt upp nötdjur. Förr stod det en kö i nästan var gård och när uppköparen kom erbjöd han ofta ett lågt pris till den som behövde sända sitt djur till slakt.
Man byggde nu ett slakteri i vaster i sundetdit förde man djuren och slaktade dem. Sedan transporterare man köttet till Åbo och sålde det direct till köttaffärerna. På så sätt fick Kökarborna mera betalt för köttet och fiskelaget fick mera att transportera till Åbo. Alla vann alltså på detta upplägg.
Fortsättningen
Längre fram I tiden så minskade dock mängden fisk, och Landskapsstyrelsen på Åland började under 60-talet köra turer dagligen med bilfärja. Sjöbjörns användningsområden ändrades och Per Sundberg från karlby köpte nu Sjöbjörn. Nu kom det att transporteras Strömming som ännu fans, den kördes västeröver till Föglö och fiskodlingen som fans där.
Sjöbjörn användes flitigt som fraktbåt. År 1974 hade Sjöbjörn tjänstgjort I 27 år och var förtjänt av vila. Hon lades upp här på Sandviks hällor och ligger här idag som ett viktigt minne över hur livet här I skärgården var förr I tiden.
Fakta:
Byggår: 1947, Sjöbjörn hade 6 systerfartyg
Längd: 12 meter
Bredd: 4 meter
Motor: Encylinder Wikström, 25 Hk
Lastbarhet: allt vad den höll.
Sjöbjörns första motor star I Kökar museums båthall. Besök gärna Museet och upptack mer av Kökars unika historia.
Sjöbjörn ”1” delades itu på mitten och såldes. Aktern blev till brasved och fören lades upp på en holme I skärgården och användes som fiskestuga.
